1581-1641 Italian Domenichino Locations Italian painter and draughtsman. On the basis of his frescoes and altarpieces he became established as the most influential exponent of the 17th-century classical style. Through his critical analysis of the art of Raphael and Annibale Carracci he was influential in the creation of a modern canon of the ancients; and he was perhaps the most complete example of a 17th-century artist struggling to reconcile tradition with the demand for spectacle.  Related Paintings of Domenichino :. | The Sacrifice of Isaac ehe | Abraham Leading Isaac to Sacrifice | Landscape with The Flight into Egypt | Saint Agnes drtw | The Assumption of Mary Magdalen into Heaven (mk08) |
Related Artists:
Paul Klee
German 1879-1940 Paul Klee Gallery was a Swiss painter of German nationality. His highly individual style was influenced by many different art trends, including expressionism, cubism, and surrealism. He was a student of orientalism. Klee was a natural draftsman who experimented with and eventually mastered color theory, and wrote extensively about it. His works reflect his dry humor and his sometimes child-like perspective, his personal moods and beliefs, and his musicality. He and his friend, the Russian painter Wassily Kandinsky, were also famous for teaching at the Bauhaus school of art and architecture.
Levitsky, Dmitry
Russian Painter, 1735-1822 .Russian painter of Ukrainian birth. Together with Fyodor Rokotov and Vladimir Borovikovsky, he ranks foremost among 18th-century Russian portrait painters. He received his first lessons in painting from his father, Grigory Levitsky-Nos (1697-1769), a priest, engraver and painter. He also studied under Aleksey Antropov, who had come to Kiev to decorate St Andrew's church (1752-5). In the late 1750s Levitsky went with Antropov to St Petersburg, where he stayed until 1764; he continued with lessons from Antropov to whom, it appears, he owed the objectivity that was to characterize his work. It is probable that he also studied at the St Petersburg Academy of Arts, attending classes under Louis Lagren?e. Levitsky worked with Antropov on the decoration of triumphal arches in Moscow for Catherine II's coronation in 1762. His first known portraits are rather formal, for example that of the architect Aleksandr Kokorinov (1769; St Petersburg, Rus. Mus.), which won Levitsky the title of Academician in 1770. In such works he made successful use of a compositional structure typical of formal European portrait painting, intended to emphasize the importance of the sitter.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.